Förra gången söta Em och muppen önskade att avkomman skulle se dagens ljus var jag där och pratade allvar med bebisen i magen. Jag klämde lite och viskade med sträng röst -koooom uuuut nu lilla beeebis". En timme senare gick vattnet och lilla N kom ut! Den här gången försökte jag mig på samma sak, men det visade sig att avkomma nummer 2 var av segare virke, visserligen ökade förvärkarna men bebisen satte sig på tvären (!) och stannade kvar.
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar