Jennies språkskola Del 21 -Om folk som kan

I dag blir det inte en massa regler!

 I dag vill jag i stället berätta om de två mest begåvade personer jag känner till när det gäller att uttrycka sig. Den förste är Stieg Larsson. Jag njuter av varje stycke i hans texter, han är så otroligt duktig på att måla upp bilder samtidigt som han har ett okomplicerat och helt felfritt språk. Alla svenskar som har minsta intresse av språk borde läsa Millenium-trilogin!

Den andre är ÖB Sverker Göransson. Jag har ingen aning om hurvida han har vettiga åsikter men han är enligt min mening en av Sveriges bästa debattörer och talare. Om han susar förbi i rutan eller i något annat sammanhang, ta chansen att lyssna på honom och framför allt på hur han bemöter frågor i debatter eller intervjuer.

Jennies språkskola Del 20 -Om ägande

Det här med ägandeform kan vara svårt. Heter det Lisas bil eller Lisa's bil eller vad? Och hur är det med ord som slutar på "s" och ska stå i genitiv? Mattias bil, Mattias's bil, Mattias' bil? Ännu värre blir det om vi blandar in ord som låter som "s" på slutet men egentligen har en annan bokstav, som i exemplet Alice.

Så här ligger det till:

Nästan alla egennamn får helt enkelt ett extra -s på slutet, men för guds skull inga apostrofer! Av någon anledning verkar frisörer ha svårt för det här, man ser ofta företag som heter "Maria's klippstudio" och liknande.

Korrekt ägandeform när det gäller namn är alltså: Lisas bil, Marias Klippstudio. Undantaget från regeln med ett extra -s är namn som redan slutar på "s" (gäller x och z också för den delen). I dessa fall lämnas namnet orört: Mattias bil, Thomaz hatt.

Jennies språkskolas bästa tips om genitiv (för så heter ägeandeform på nördspråk!): Aldrig apostrof!

Jennies språkskola Del 19 -Om jag och mig

I den här striden står jag ganska ensam. Inte ens mina mest hängiva språkpolisvänner tycker frågan är värd att engagera sig i. För mig klickar dock rättningsmekanismen i gång i huvudet varje gång jag hör det här felet. En lite rolig sak är att min snart-fyra-åring en gång har rättat en okänd person i just det här ämnet. Han hörde någon säga:


-Han är äldre än mig

och kommenterade det, ganska högljutt:

-Det heter äldre än JAG

Jag skämdes och personen tittade förargat på min lilla sötnos. Han har dock rätt, även om det givetvis inte är ok att rätta någon. I meningen ovan har man dragit samman satsen; det man egentligen säger är Han är äldre än vad jag är. Den korrekta förkortade meningen blir alltså: Han är äldre än jag.

Tricket är alltså att om man tänker sig att avsluta en mening med mig kan man försöka förlänga meningen enligt ovan för att höra om mig eller jag är det rätta.

Jennies språkskola Del 18 -Om sist och senast

Ett väldigt vanligt fel enligt Jennies språkskola. Ofta hör man människor säga meningar i stil med:

-Sist jag var på bio såg jag en bra film.

Detta är någon variant av talspråk, men Jennies Språkskola säger faktiskt att det inte är ok ens i talspråket. Det heter:

-Senast jag var på bio såg jag en bra film.


Just i det här inlägget vill jag passa på att friskriva mig lite. I de allra flesta fall är det jag tycker är rätt eller fel detsamma som vedertagna språkregler anger är rätt eller fel. I fallet med sist och senast vet jag faktiskt inte riktigt vad reglerna säger. Att det i ovanstående exempel är mer rätt att säga senast är nog de allra flesta eniga om. Om sist är fel eller ej är en annan fråga. Den mer liberale ordpolisen kanske kan ge godkänt vid användande av sist, åtminstone i talspråket.

Jennies språkskola Del 17 -Om heller och hellre

(Läsarfråga!)

Nu kommer vi till något intressant. Felanvändande av heller och hellre verkar nämligen vara dialektalt. Jag sticker ut hakan och påstår att det bara är människor i området Småland/Skåne/Blekinge som råkar ut för detta. Felet består i att man felaktigt skriver till exempel:

-Han var inte där och inte jag hellre!

Det korrekta är:

-Han var inte där och inte jag heller!

Vågar man gissa på att det är ett uttryck av talspråk? Det stämmer i så fall med min spaning om Småland/Skåne/Blekinge eftersom många personer i detta område pratar med skorrande R, då kanske det är svårt att "höra" hur slutet på ordet ska vara i skrift?

Jag har klurat på ett trick för att minnas hur det ska vara men kommer inte på något. Man får helt enkelt vara uppmärksam och kolla ordboken om man är osäker.

Jennies språkskola Del 15 -Om enda och ända

(Till fröken Krona!)

Felanvändning av orden enda och ända är ytterligare ett fel jag ser ganska frekvent på Facebook. Man menar att man bara har en av något och skriver till exempel det felaktiga:

Det är så trist, jag har bara en ända semesterdag kvar!

Ända handlar om slutet på något; som i till ända, ändan, ända dit
Enda handlar om antal; som i en enda, endaste

Jennies språkskolas bästa trick är att tänka på antal. Är det EN av något är det en- som gäller, i övriga fall än-!

Jennies språkskola Del 16 -Om smiley-vett :-)

Jag tänker inte dra smileyhistorian från början, jag tror alla som läser min blogg vet vad smileys är. :-)

Här kommer Jennies språkskolas regler kring smileys:

Regel 1) En mun räcker.  :-)))) är förbjudet, liksom :-((((
Regel 2) Rätt smiley till rätt person. Skicka inte %-) till mormor som just lärt sig :-)
Regel 3) Överanvänd inte! :-) En text med massor av smilyes känns barnslig. :-O Tramsig rentav! :-/ Texten kan faktiskt bli väldigt svårläst dessutom. :-(

Jennies språkskola Del 14 -Om onödiga "så"

Det lilla ordet "så" smyger ibland in i skriven text och sänker kvalitén på den. Det kanske inte är jättemånga som bryr sig om det här lilla grammatikfelet, men som språknörd hugger jag på allt och givetvis har även detta lilla fel en plats i Jennies språkskola!

Här kommer en mening i en felaktig och en korrekt variant:

Eftersom han var söt så ville vi ta en bild på honom.

Eftersom han var söt ville vi ta en bild på honom.

I den första meningen är det fel att skriva "så" före "ville". Detta fel kommer från talspråket, man lägger in ett litet förklarade "så" på samma sätt som man fyller ut sitt talspråk med "liksom" och andra utfyllnadsord.

Jennies språkskolas tips för att inte göra det här felet är att varje gång man skriver "så" ska man testa att ta bort det. Funkar meningen utan "så" ska det inte stå där!

Jennies språkskola Del 13 -Om forumspråk

Här kommer en nybörjarguide till ett par begrepp man kan stöta på om man deltar i diskussioner på nätet. Allt oftare ser jag dessa även IRL*, till exempel på jobbet. (Mamma, det här är till dig!)

OT: Off Topic, brukar man till exempel använda när man i en diskussion flikar in något som inte har med ämnet att göra, eller när man vill påpeka att någon annan inte håller sig till ämnet.

OnT: On Topic, motsatsen till OT, dvs anger att man håller sig till ämnet.

Wtf: What the f**k, helt enkelt! Närbesläktat med:

Ffs: For f**k sake

*IRL: In real life

Troll: Från engelskans trolling, "fiske". Används för att beskriva någon som uttrycker åsikter eller berättar historier som inte är sanna för att skapa intresse, "fiska" efter uppmärksamhet.

+1: Anges efter att man citerat någon för att tala om att det finns en till som tycker samma sak. Ett snabbt sätt att säga att man håller med.

TS: Trådskapare eller trådstartare, alltså den som startade ämnet. Används även i forum där de samlade diskussionsinläggen inte kallas trådar.

Jennies språkskola Del 12 -Om fonetisk hörsel

Jag har en gosse här hemma som gillar bokstäver nästan lika mycket som jag. Han älskar att läsa på skyltar och sysslar med sina magnetbokstäver på kylen varje dag. Han kan ljuda stavningen på en del enkla ord , även om hans finmotorik är för dålig för att faktiskt skriva dem. Det härliga är att han har fattat hur man med bokstävernas ljud formar ord, men han är ännu inte begränsad av en skrivande persons "hörsel".

När han ljudar ord så gör han det helt fonetiskt korrekt. Det tog ett tag innan jag förstod varför han ljudar ordet "du" som "d-u-v". Om man lyssnar på ordet finns faktiskt ett stumt "v" på slutet, eller hur? Vi som är skrivande ser ju ordet framför oss som just "DU" och kan därför ha svårt att "höra" hur vi faktiskt uttalar det.

Jag var tvungen att googla fenomenet och upptäckte att det är ganska vanligt att barn som just lärt sig skriva gör den här typen av fel.

Ganska coolt, eller hur?

Jennies språkskola Del 11 -Om att kolla hur mycket feber man har

Ibland hör man människor säga varianter av "ta febern", till exempel "har du tagit febern på henne?". Om man lyssnar ordentligt på den meningen märker man att det är något konstigt. Vadå ta febern? Ta bort den? Eller ta ner den, eller vad säger man egentligen?

Det som hänt är att man blandat ihop lite olika uttryck, som "ta tempen" och "kolla febern" och liknande. "Ta febern" är definitivt inte ok, men faktum är att jag tycker att mer vedertagna "ta tempen" också är tveksamt. Jennies språkskolas råd får därför bli följande typ av lösning:

Har du kollat om hon har feber?

(Tack Anna som önskat ämne!)

Jennies språkskola del 10 -Om särskrivning

Nu är det dags för en kär gammal vän, särskrivningen! Särskrivningen är tillsammans med felanvändandet av de och dem det vanligaste fel jag ser i skriven text.

Särskrivning är alltså när man skriver två ord där det skulle vara ett sammansatt. Ett par klassiska exempel är:

lång hårig 
kyckling lever
håll platsen


...Som ju betyder nåt helt annat särskrivna än vad de hade gjort hopskrivna! Om man nu känner på sig att man kanske gör sig skyldig till någon särkrivning ibland, hur kommer man tillrätta med det? Jo, det enkla tricket är ju att tänka på andning. Är det möjligt att ta ett litet andetag mellan två ord när man pratar ska de sannolikt inte sitta ihop, är det omöjligt att andas in mellan två ord ska de nog stå isär. Testa på ovanstående!

Här kommer några särskrivningar jag snattat från Facebook:

Vi hade jätte kul!
Jävla skit tåg.
I kväll blir det musik quiz

Om man inte vill eller orkar bry sig och om någon klagar på ens särskrivningar kan man skylla på att man är så duktig på engelska att man numera blandar in engelsk grammatik i svenskan. (På engelska är nästan alla våra hopskrivna ord särskrivna, testa på exemplen ovan.)

Jennies Språkskola Del 9 -Om parallell

Dagens lektion handlar om många L!

Ordet parallell är ett stackars misshandlat ord, både paralell och parallel är vanliga men felaktiga stavningar.

Jennies språkskola har ett enkelt trick: I ordet parallellt står det dubbla L parallellt. :-)

Jennies språkskola Del 8 -Om luckor

Det finns ett par luckor i svenskan, platser där det liksom borde finnas ett ord men inte gör det. Ett exempel är när man vill prata om rädda djur. En rädd räv, en rädd hare, en rädd älg, -inga konstigheter, eller hur? Men hur är det med deras kompis rådjuret? Vad heter det, ett rädd rådjur? Ett rätt rådjur? Eller kanske till och med ett rädt rådjur? Svaret är att det faktiskt inte finns något korrekt sätt att beskriva rädda rådjur i singularis. Man får helt enkelt hitta på något annat att kalla rådjuret, räddhågset, fegt, oroligt eller liknande.

En annan lucka har med färger att göra. På hösten blir många löv gula, och vi säger att de gulnar. Frågan är vad man säger om de träd som får bruna löv på hösten? Att de brunar, eller? Jag frågade Isac och han hävdar att det heter brunrar men jag känner mig lite tveksam till det. :-) Man får säga att de blir bruna i stället.

De andra färgerna då? Att saker vitnar, svartnar och grånar kan man stå ut med, grönar och rosar funkar däremot inte alls.

Jennies språkskola Del 7 -Om självmord och abort

Tråkiga och hemska ämnen där många säger och skriver fel. Det är vanligt att man blandar ihop de korrekta meningarna:

"Han tog livet av sig" med
"Han begick självmord"

och skapar den felaktiga satsen

"Han tog självmord"

Ett liknande problem hör jag när människor pratar om abort, och samma sak gäller, välj en av följande korrekta meningar:

"Hon gjorde abort" eller
"Hon gick igenom en abort"

men inte

"Hon tog abort"

Här har jag inga trix, det är bara till att plugga in det.

När vi ändå är inne på det är inte-så-roliga ämnet vill jag även ge följande klargörande: Spontan abort är ett begrepp som ofta används av vårdpersonal för missfall. Spontan abort har således inget att göra med att lite sådär snabbt och ogenomtänkt göra abort.

Nästa del av språkskolan kommer att handla om något roligare, jag lovar. Jag tänkte börja beta av de frågor som ramlat in, jag har några riktigt roliga och kluriga på lager!

Jennies språkskola Del 6 -Om parenteser

Jag fick lära mig i skolan att man inte får använda parentester i löpande text. Är du en trogen läsare har du noterat att det har jag helt glömt! Jag tycker faktiskt att parenteser gör sig fint i löpande texter av det slag som finns i till exempel en blogg. I en skönlitterär text tycker jag däremot att man ska undvika dem.

Därför, Jennies språkskolas regler säger: använd parenteser runt inlägg (alltså saker som till exempel förklarar någonting) eller till att göra fina gubbar. :-)

Jennies språkskola Del 5 -Om att och och

Dagens lektion handlar om att använda och i stället för att. Jag ser det här felet ganska ofta. Ett exempel:

Hjälp mig att lyfta!   blir till
Hjälp mig och lyfta!

Varför vi gör såhär är inte så svårt att räkna ut. När vi pratar låter det som "å" och inte "att". Vår hjärna hittar första bästa ord som låter lite som "å" och då är och lätt att ta till. Det är ju såklart ok att säga "å" med det är faktiskt inte ok att skriva "och" i det här sammanhanget. Då ser jag nästan hellre att man håller sig till talspråket helt även i texten vilket ger meningen "hjälp mej å lyfta".

Om man vill skriva rätt ska man dock skriva "hjälp mig att lyfta" och inget annat.

Visste ni förresten att ordet att är svenskans infinitivmärke? Det betyder att det är det ord som står framför ett verb i dess infinitivform. Exempel: "Att cykla" =Verbet cykla står i infinitivform och ska alltså ha infinitivmärket framför sig.

Jennies språkskola Del 4 -Om tre böcker i rad

Testa det här: Fråga en person, vilken som helst, om vad det kallas när det är tre böcker som liksom hör ihop? Om de inte genast spottar ur sig ett ord kan du hjälpa dem på traven genom att säga "du vet, typ som den här Stieg Larssons serie, Millenium---". Lyssna noga på svaret. Be dem ljuda ordet för dig, långsamt. Jag sätter min ära på att de kommer att svara Tri-o-lo-gi.

Om de säger det, då kan du säga HA, det heter faktiskt tri-lo-gi, inte tri-o-logi!

Om du mot förmodan får rätt svar, kontakta mig genast så jag kan uppmärksamma personen med dagens "Jennies-språkskola-gillar-diplom"

Jennies språkskola Del 3 -Om ordet uttråkad

Om man slår upp ordet uttråkad i Jennies språkskolas ordbok hittar man följande bild:

Jennies språkskola Del 2 -Om de och dem

Att använda de och framförallt dem felaktigt är ett av de vanligaste grammatikfelen. Jag tror att det handlar om en slags överkorrigering, man är så itutad från skolan att det är förbjudet att skriva dom att man i rena förskräckelsen drar till med tjusiga dem. Låt oss en gång för alla fastslå att det är många gånger bättre att använda dom än att välja fel av de och dem.

Hur gör man då för att få till det rätt om man inte har det här i sin grammatikryggrad?

Jag tycker det bästa knepet är att tänka på vad det heter på engelska. Av någon konstig anledning kan nämligen de allra flesta svenskar välja rätt ord på engelska trots att deras kunskaper i det språket är dåliga i övrigt! När du tänker skriva dem eller de i en mening, tänk på om det hade hetat them eller they på engelska. Välj sedan den svenska motsvarigheten. (Dvs them=dem, they=de)

Vi tar en mening som exempel:

"-- hälsade på oss efter bion."   

Prova nu med:
"them said hello../hälsade på oss efter bion" eller
"they said hello../hälsade på oss efter bion"

Ganska solklart they, dvs de, eller hur?

Om man inte tycker detta känns bekvämt kan man testa att byta ut de/dem mot mig eller jag. Om du kan byta ut ordet mot jag ska det stå de och om du kan byta ut det mot mig ska det stå dem. Här kan man helt enkelt plugga in två ord; jagde och migdem. Testa denna regel på

--var ute och cyklade
Han tog med frukt till --
--vann tävlingen

Det blir alltså

Jag/de var ute och cyklade
Han tog med frukt till mig/dem
Jag/de vann tävlingen

Det är en klurighet det här med de och dem, men väl värt att lägga möda på att skriva rätt eftersom det uppfattas som VÄLDIGT fel när det blir fel. Grundanledningen till att vi så ofta skriver fel är såklart att det handlar om rent skriftspråk, få människor säger ju de och dem i sitt talspråk.

Dagens kom ihåg från Jennies språkskola får bli jagde och migdem!