torsdag 28 oktober 2010

Vad datorn svarar

...När jag försöker fingeravtrycks-logga in med vantar på mig:

onsdag 27 oktober 2010

Frisk!

Från och med i dag är Isac frisk, i allafall i försäkringskassans ögon. :-) Idag är sista dagen med vårdbidrag vilket markerar slutet på en två år lång period som innehållit allt mellan djup förtvivlan och det vi känner i dag -hopp! Jag har nästan glömt hur det var för två år sedan när den här resan började med otroligt envisa infektioner som när han var 1,5 blev till långdragna lunginflammationer. Han har ätit penicillin i nästan fem månader totalt, han har spenderat ungefär en månad på sjukhuset och fått ett femtontal olika mediciner. Han har haft besvärlig hosta i totalt nio månader och haft Ailosmask på sig i sådär 300 timmar. Det här eländet skyller vi på IgA, en del av immunförsvaret som är bra att ha men som Isac har väldigt dåligt av.

Vi har hela tiden fått höra att "det blir bättre i treårsåldern" men det har kännts avlägset. Nu är han plötsligt i treårsåldern och han mår faktiskt jättebra! Vi vet att det kan komma bakslag och att han löper större risk att få tex lunginflammationer men hittills har höstens förklningar varit helt normala.

Det här ska vi fira i helgen, Isac har beställt tårta så det får det bli!

Här kommer lite bilder från vår IgA-resa:

tisdag 26 oktober 2010

Duplo -genusperspektivet

Isac har samlat ihop alla Duplo-figurer och vi tittar tillsammans på gruppen. Fördelningen mellan figurerna som har manligt resp kvinnligt utseende är intressant:

Männen:
  • Räddningsledare
  • Renhållningsarbetare
  • Polis
  • Grävmaskinist
  • Okänt
  • Tankbilsförare
  • Tjuv
  • Busschaufför
  • Pilot
  • Busspassagerare (pensionär)
Kvinnorna:
  • Flygplanspassagerare (saknas på bild, men vi litar på Isac att det finns en sån)
  • Busspassagerare (barn)
Jag frågar Isac var alla tjejer är och den lille bakåtsträvaren säger "dom är väl hemma". När jag frågar vad dom gör hemma anar han faran och svarar "dom jobbar väl med sin dator" och tar därmed udden av mitt genusanförande. Om man har en mamma som är lite av en drygskalle får man inte vara dum!

söndag 24 oktober 2010

Kosta

I går var jag och Ingela på Kosta! Det blev ganska mycket trams och flams och vi var kvar till fem minuter efter stängning. Roligast hade vi i 25-koronorslådan där Ingela hittade en (inte så snygg) klänning. Själv hittade jag ett par skor (tyvärr inte från samma låda.)




Postis Per, ev en obehaglig typ

Postis Per-sången, orginalversionen:

"Postis Per nynnar glatt, när han kör till byn med sin katt"

Postis Per-sången, Isacs version:

"Postis Per nynnar glatt, när han kör över sin katt"


onsdag 20 oktober 2010

Ställningskrig

På ytan råder harmoni och en hög grad av samarbete mellan mig och Isacs pappa. Under ytan döljer sig dock ett krig där vi med manövrar värdiga Kasparov försöker överlista varandra.

Det finns inte så många fördelar med att vara separerade föräldrar, men en uppenbar fördel är att man bara behöver släpa med sig hälften så mycket pyssel hem från dagis. Eller rättare sagt, det är så det BORDE vara. Inom detta område har det dock uppstått en förgiftad konflikt i all tysthet. När något speciellt fult, skrymmande eller skräpande pyssel ligger på Isacs hylla på dagis lämnas det nämligen i bland, tvärtemot gänse oskrivna regler, KVAR till veckan efter, och blir således ett ok för den andre föräldern att bära.

Här påbörjas sedan en maktkamp där någon tillslut måste vika sig för personalens hintar/bedjande blickar alternativt Isacs tjat om att ta hem värdeföremålet. Man kan väl säga att gracerna har fördelats jämt, jag har åkt på att ta hem en målad kotte (extremt skräpande) och Peter har åkt på en teckning med fastlimmade kapsyler och bomull (väldigt osmaklig), båda efter minst tre veckors förhalande.

Tyvärr har jag nu även tvingats förbarma mig över en 120 cm lång gulmålad gren. Denna tingest uppfyller alla kriterier, den är ful, otymplig samt fjällar av sig både färg och bark. (Den syns för övrigt på bilden högst upp i bloggen.) Denna gren har legat på krokarna ovanför Isacs hylla i SEXTON veckor. (Jag vet, för bilden är datummärkt). I förrgår tog en pedagog ner den och bokstavligen petade på mig med den, så jag tog den och la den i bagagutrymmet i bilen. Jag anser dock inte att det är slut i och med detta, den uppkom nämligen under en pappa-vecka. Ansvaret för att husera tingesten borde således tillfalla barnafadren.

Hur jag ska få honom att köpa det resonemanget återstår att se, tillvidare får den väl ligga i min bil, men jag tänker inte erkänna mig som förlorare.

Jag är schack, men inte matt, kan man väl säga.

måndag 18 oktober 2010

Modeord på telecombolaget

Med viss frekvens uppträder modeord på min arbetsplats. Det är en snabbrörlig branch vilket jag tror gör att de här nyorden får fäste när het information ska spridas. Här kommer ett axplock av ord som plötsligt börjat användas av alla, överallt:

Ad hoc: Ett bra uttryck jag själv använder frekvent när jag menar att vi inte ska planera för ett scenario utan lösa det när det uppkommer.

Foka: Chefens chefs chefs favoritord 2009. Numera spritt till gräsrotsnivå. Förkortning av fokusera.

Silosen: Negativ laddat, används för att beskriva ett icke tvärfunktionellt arbetssätt.

...och så en höjdare jag hörde för första gången i dag, sannolikt är det inte för sista gången..

Pilotera: att genomföra en pilotaktivitet.

P-i-l-o-t-e-r-a. Är det någon som hört detta ord förut?

söndag 17 oktober 2010

Släktdrag

I går var jag och rotade i före detta svärmors fotolåda. Jag tror jag har en ledtråd var Isacs "jag visar alla mina tänder-smile" kommer från. :-)

fredag 15 oktober 2010

Åldersnojja el grande

Jag är inte en person som går omkring och åldersnojjar frekvent. Jag känner mig trygg i att vara trettio-nånting, att tycka det är lagom med fem centimeter klack och erkänna att jag gillar att vara hemma en lördagkväll. Ibland, med ojämna mellanrum, får jag dock kraftig åldersnojja.

Senast var för två år sen när jag var på föräldramöte på dagis för första gången. Jag kände det verkligen som jag fick låtsas höra hemma där, som att det närsomhelst skulle komma någon och peka på mig och säga: "stopp där, vad gör du här, det här är bara för vuxna". Gången innan dess var när Roger Bovbjerg sa att han skulle hämta ut ett nytt körkort och jag sa "varför då, har du tappat det?" och han sa "nej, det har gått ut". Tanken på att Roger och därmed jag var så gammal att körkortet gått ut svindlar fortfarande.

Nu har jag inte fått någon sån här obehaglig aha-upplevelse på två år, men, och det visar bara att man aldrig ska känna sig för säker, nu har det hänt igen.

Låt oss för ordningens skull säga att jag har ju också ett vuxenjobb som får många att börja gäspa. Verksamhetsutveckling tycker många låter intressant men när man säger att det är inom området fakturering ser man att folk dör en smula inombords av ren tristess.

Även med detta i mitt medvetande slog den här händelsen ner som en ålders-panik-bomb som briserade i tv-soffan.

Slökollar på nyheterna. Ekonomi, byggbranchen, couldnt care less. Men så.. Är inte det där..?! Joo, det är ju Johan! Johan, som senast vi sågs var en gänglig, solbränd kille som hade t-shirt med tryck och mest gillade att dricka öl och bada. Johan som var lika gammal som jag 1996 och enligt logiska principer fortfarande är lika gammal som jag.


Nu är han varken solbränd eller gänglig. Nu gör han det här, och det ser fan inte ens ut som att han låtsas:

Johan är vuxen  edit 2010-11-21 SVT har den dåliga smaken att ta bort klippet. Klippet visade en kostymklädd Johan som pratade om vuxna saker. I stället bjuder jag nu på Johan Facebook-profilbild:


torsdag 14 oktober 2010

Morfar hämtar fel barn

Herremingud. Läser i tidningen om en morfar som fått i uppdrag att hämta ett barnbarn från dagis. (förlåt, förskolan) Av oklar anledning tar morfarn fel treåring med sig hem och har den dåliga smaken att upptäcka misstaget först när han kommer hem. Flera frågor hopar sig, framförallt om morfarn, men den mest intressante karaktären är ju barnet. Dvs barnet som var "fel". Det finns två såna barn på Isacs dagis. Barn som utan vidare hade följt med vem som helst hem. Dom brukar stå vid grinden i hämtningstid och ibland gör dom en offensiv och a) frågar om de får följa med hem, eller b) tar en i handen och går med som om det vore den mest naturliga saken i världen.

Alltså förlåt, jag vet att folk tycker det som hänt är fruktansvärt. Men förlåt igen, men väldigt många barn ser väldigt lika ut; blå överdragsbyxor, röd jacka, "roligt" mönstrad mössa från Villervalla. Och dom beter sig på ett förvirrande sätt när de agerar som om man var deras förälder. Jag kan inte lova bort min högerarm på att det inte skulle kunna hända mig. Jag lovar att försöka vara väldigt uppmärksam.

Jag undrar vad som kommer hända efter den här incidenten. Kommer man att ta fram speciella reflexvästar till dom där hang-around-barnen "OBS ta inte med detta barn hem"?

Fantastiska människor!

Jag har haft en bloggpaus sedan i våras.

Suget har funnits från och till, men (jag skäms lite för att erkänna det) det som avgör att jag nu startar Den Nya Bloggen är alla söta människor som saknar min blogg. Saknar, fattar ni?

Fantastiskt.