Läser med stor behållning gratistidningen Norra Uppland.
Här kommer ett citat ur sagda skrift, texten är författad av en Annette Thorell:
HRF, Hörselskadades Förening i Tierp, höll sitt höstmöte i Nathanaelsgården lörd. 13 nov. Kan man börja ett möte bättre än att få lyssna till Evert Taube's "Pierina" (Blå anemonerna...) och "Min älskling, du är som en ros..." framförda på dragspel av Anders Anderssons "enmansband"? Ordf. Annette Thorell kunde med uppenbar glädje hälsa ett 40-tal mötesdeltagare välkomna. Dagens "läxa" var att ta med sig något som betydde "HÖST" för personen i fråga. Vi fick se ett jättestort lönnlöv och nyponkvistar i vas. Någon hade tagit med sig kängor med dubbar, men visade dem inte förren mötet var slut. De flesta hade "glömt".
/slut citat/
Jaha, vilka har vi här då? Ordf. Annette är uppenbart glad, anser hon själv, det kan vi läsa ut. När det gäller resterande mötesdeltagare känns det något mer oklart. Några tar med löv och kvistar. Någon tar med kängor med dubbar men visar dem först när mötet var slut. (Luktar liiiite efterhandskonstruktion va?) De flesta har "glömt". Kan man ana en vag förmaning från Ordf. Annette i användandet av citationstecken kring ordet glömt? Säger inte Ordf. Annette rent av att det är för eländigt, inte ens en jävla kvist kunde ni ta med era slöa idioter?
Jag tror det. Jag hejjar på de som "glömt" och hoppas på att de "glömt" som en tyst protest mot att behandla vuxna människor som dagisbarn.
Kan det vara så att de är lite sura för att mötet började med att lyssna på dragspel på de hörselskadades förening, eftersom de är just hörselskadade och därför inte alls uppskattade musiken som de inte kunde höra?
SvaraRaderaHahaha! Anna-stina, hade inte ens tänkt på det!
SvaraRadera