Jennies språkskola Del 1 -Om domar och dömande

I dag är det premiär för en artikelserie om språk! Här tar jag upp sådant som jag som språkpolis ser och hör varje dag men (oftast) inte kommenterar. Här på bloggen kommer jag ge mig själv fritt spelrum för diverse stavnings- och grammatikfrågor jag tycker är roliga eller intressanta. (Ja, ibland blir det rena personangreppen också, var lugna)


Del 1 handlar om orden dom, domare, dömande och närbesläktade ord. Här vill ju väldigt många stoppa in ett extra m. Här säger Jennies språkskola egentligen bara en sak: Allt som har med dom och döma att göra stavas med ETT m!


Alltså både domare, dömande, bedömning, döma och domslut. För många känns det ologiskt och fel, och tyvärr finns det ingen rolig förklaring till att vi stavar med bara ett "m". Språkkunniga tror att vi förr uttalade det med lång ö och kort m, typ dööma, och att stavningen hängt kvar trots att talspråket har utvecklats mot att säga dömma. Det som rent tekniskt gör att det känns knasigt är att vi har i ryggmärgen (även om få av oss formulerar det i ord) att kort vokal ger dubbla konsonanter efteråt och lång vokal ger en konsonant. Jämför komma-koma, sussa-susa.


Dagens kom ihåg är alltså: Allt som har med dom och döma att göra stavas med ett m.


Håll utkik efter Jennies språkskola Del två som kommer snart!


PS. Hittar du ett stavfel eller ett grammatikfel på min blogg är du MER än välkommen att säga till! DS