Nu är det dags för en kär gammal vän, särskrivningen! Särskrivningen är tillsammans med felanvändandet av de och dem det vanligaste fel jag ser i skriven text.
Särskrivning är alltså när man skriver två ord där det skulle vara ett sammansatt. Ett par klassiska exempel är:
lång hårig
kyckling lever
håll platsen
...Som ju betyder nåt helt annat särskrivna än vad de hade gjort hopskrivna! Om man nu känner på sig att man kanske gör sig skyldig till någon särkrivning ibland, hur kommer man tillrätta med det? Jo, det enkla tricket är ju att tänka på andning. Är det möjligt att ta ett litet andetag mellan två ord när man pratar ska de sannolikt inte sitta ihop, är det omöjligt att andas in mellan två ord ska de nog stå isär. Testa på ovanstående!
Här kommer några särskrivningar jag snattat från Facebook:
Vi hade jätte kul!
Jävla skit tåg.
I kväll blir det musik quiz
Om man inte vill eller orkar bry sig och om någon klagar på ens särskrivningar kan man skylla på att man är så duktig på engelska att man numera blandar in engelsk grammatik i svenskan. (På engelska är nästan alla våra hopskrivna ord särskrivna, testa på exemplen ovan.)
Frans Kudde såg jag på Åhléns! Stackars Frans som blir av med sin kudde...eller? ;) Särskrivning är bland det värsta jag vet i språkbruk. Härlig blogg det här! :)
SvaraRaderaGe dem inga ursäkter! Det är inte okej att särskriva hur bra man än är på andra språk. (Om man däremot har engelska som modersmål kan jag ha lite förståelse.)
SvaraRaderaFör övrigt är jag väldigt tveksam till att det stämmer. Iaf bland mina facebookvänner så är det de som är fullständiga krattor på engelska som särskriver värst..
Yvonne: Haha, jaa, stackars Frans! Jag håller med dig, det ser riktigt illa ut.
SvaraRaderaAnonym: Det är taget, jag ska inte presentera några fler förslag på ursäkter. ;-)
tack för en rolig och trevlig blogg, jag har en fråga med tanke på din språkskola - stavas det sorben eller sorbeten?
SvaraRaderaHur är det med homonymer och homografer då? Kan du inte komma med en förklarande inlägg om dessa? :-)
SvaraRaderaSvenskans ihopskrivningsregler skapar förvirrande homografer ibland - ta "kisstank" som exempel. "Finskor" är ett annat bra exempel.
Anonym -Sorbet i bestämd form singularis stavas sorbeten men uttalas sorben. Det som gör att man blir förvirrad är såklart det stumma t:et!
SvaraRaderaLasse -Homonymi är uppskrivet på listan över saker som behöver behandlas! ;-)
SvaraRadera