Jag har en gosse här hemma som gillar bokstäver nästan lika mycket som jag. Han älskar att läsa på skyltar och sysslar med sina magnetbokstäver på kylen varje dag. Han kan ljuda stavningen på en del enkla ord , även om hans finmotorik är för dålig för att faktiskt skriva dem. Det härliga är att han har fattat hur man med bokstävernas ljud formar ord, men han är ännu inte begränsad av en skrivande persons "hörsel".
När han ljudar ord så gör han det helt fonetiskt korrekt. Det tog ett tag innan jag förstod varför han ljudar ordet "du" som "d-u-v". Om man lyssnar på ordet finns faktiskt ett stumt "v" på slutet, eller hur? Vi som är skrivande ser ju ordet framför oss som just "DU" och kan därför ha svårt att "höra" hur vi faktiskt uttalar det.
Jag var tvungen att googla fenomenet och upptäckte att det är ganska vanligt att barn som just lärt sig skriva gör den här typen av fel.
Ganska coolt, eller hur?
Väldigt coolt! =)
SvaraRadera